Byggnadshyttan tillverkar sin egen kalk enligt urgamla metoder

Kalken har en hög bindkraft och en speciell vithet

Stenen till Byggnadshyttans kalk bryts och bränns vid  Rings i Hejnum på Gotland. Kalktillverkningen går till på följande sätt: Den sten vi bränner innehåller över 98 procent kalciumkarbonat (kalksten) och är mycket ren. För att vara helt säker på stenens renhet, sorteras all sten för hand och granskas innan den läggs in i ugnen. Ugnen fylls sedan med kalksten efter ett, av många års erfarenhet, framtaget system. Det bygger på att större stenar staplas in nedtill och mindre upptill.

I ugnens öppning görs sedan upp en eld som sedan får brinna med så stor intensitet som möjligt under ca tre dygn. Schaktugnen eldas med ved, dels för att det är ett inhemskt bränsle som finns på plats och dels för att andra bränslen kan innehålla föroreningar som kan påverka kvaliteten. Vid gjorda mätningar har temperaturer på över 1500 grader uppmätts, men för att kolsyran skall avgå från kalkstenen krävs en temperatur av lägst 700 grader. Den ideala temperaturen är dock ca 900 grader.

Den brända stenen, som också kallas packsten eller bränd kalk, har den kemiska beteckningen kalciumoxid. Denna produkt absorberar allt vatten som finns i närheten och måste alltså behandlas med försiktighet, att ta i en packsten med fuktiga händer kan resultera i frät- och brännskador.

Den brända stenen omvandlas därefter till våtsläckt kalk, torrsläckt kalk, jordsläckt kalk eller stukasläckt kalk.

När vatten tillsätts den brända stenen ”släcks” kalken, kalciumoxiden bildar tillsammans med det tillsatta vattnet kalciumhydroxid, eller för att använda handelsnamnet – kalk. Det är denna metod som Byggnadshyttan använder sig av.

Våtsläckning innebär att den brända stenen läggs i ett kar med dubbelt så mycket vatten som sten. När packstenen kommer i kontakt med vatten startar en kemisk process som får vattnet att koka inom loppet av en minut. Packstenen löses då upp till en vit massa som efter omrörning får karaktären av en klumpfri välling.

Denna rinnande kalkblandning silas sedan ner i markgravar för lagring under minst ett år. Under lagringstiden försvinner överskottsvattnet och eventuella osläckta packstenskorn hinner släckas. Att kalken är helt släckt är viktigt eftersom packstenens volym fördubblas vid släckningen. I annat fall kan en liten bit osläckt kalk i en ytputs, spränga ut en krater i den färdiga ytan.

Rad med tecknade verktyg